Without silence there can be no music

Så var jag här igen.

Vet inte riktigt varför, jag som trodde jag tappat all lust till att skriva och "föra dagbok" på detta sätt.
Men samtidigt känns det på något sätt som att det kan behövas, få ventilera ut tankar och funderingar och bara skriva av sig. 

 

År 2013 har hunnit passera, och mitt liv har vänts upp och ned och förändrats totalt. Helt plötsligt blev jag "vuxen" med fast jobb, lägenhet och sambo. Jag har redan avverkat första året på 20-årsåldern och har nyss fyllt 21 år. Jag har bytt stad och personer jag träffade i princip dagligen förr i tiden måste jag nu pussla ihop helger och lediga dagar för att hinna träffa någon timme då och då. 
Detta nya liv är fortfarande väldigt ovant. På ett sätt var allting mycket enklare förut, när jag bodde hemma och gick i skolan. Då var livet schemalagt och planerat på ett tydligare sätt än det är nu. Då fick jag instruktioner och det fanns alltid någon att fråga. 
Nu måste jag varva jobbfunderingar med alla dessa vardagssysslor och framtidstankar. "Framtiden" är närmre nu än den var förut. Men samtidigt inte, jag känner ändå att jag har gott om tid på mig att fundera ut vilken riktning jag vill att mitt liv ska ta. Jag har inte bråttom någonstans. 
Även om mitt liv ser helt annorlunda ut nu än sist jag postade ett inlägg på denna blogg, så skulle jag inte vilja byta bort det mot något. Min sambo är världens bästa, han lär mig något varje dag. Det kan vara allt från småsaker som hur man kryddar en maträtt på bästa sätt, till större saker som har med tänkande och handlingar att göra. 
Det har varit han och jag i ett år nu, och jag kunde inte vara lyckligare för att det är vi. 

Mycket är annorlunda, men behovet av att någonstans få uttrycka sig på annat sätt än muntligt finns kvar.

Så ja, vi får se hur aktiv jag blir här.